En sann muslim kan inte vara terrorist
Nuriye Akman: I åratal har den islamiska världen lutat sig tillbaka och sagt: "Islam och terror passar inte ihop. " Så kom 11:e september. I slutändan exploderade bomber i många länder, också i Turkiet. Det ser ut som om attentatmännen kom från en av de våra. Först och främst: Borde vi inte protestera mot detta?
Fethullah Gülen: Det har de absolut rätt i. I dag blir Islam fullständigt missförstått. Muslimer borde säga: "Det finns ingen terror i sann Islam. " För i Islam är dråp på en människa lika med med kufr (vantro). Man kan inte föreställa sig att en religion, som är sänd från Gud, vare sig Judedom, Kristendom eller Islam, skulle finna sig i terror eller ens beordra terror. Livet är, för Gud, av avgörande betydelse. Hela existensen är programmerad på det sätt, att det som resultat ger livet vidare.
Livet är inte materiellt. Tvärtemot gör livet en obetydlig kropp ”större” än stor. Livets kraft gör t. ex. en fluga eller en fågel större än ett berg. Det ger den möjligheten för att ha förbindelse med alla växter och driver handel med dem.
Gud tillskriver också livet ett underligt högt värde. Därför ordnar Han livets skydd i Islam, den religion, Han har sänt, under de fem grundpelarna. Då Islam betraktar varje individ som unik och värdefull uppfattas dråp på en människa som om man hade mördat hela mänskligheten; medan när man räddar ett enda människoliv är det som om man har räddat hela mänskligheten.
Inom Islam finns ingen större eller mindre rätt. Varje individs rätt likställs med samhällets rätt; i Islam blir ingen offer för andras skuld. Ett skepp, varpå befinner sig nio förbrytare och en rättskaffens man, må inte bli sänkt, så länge den oskyldige är ombord. Ingen bör dräpa en människa.
Ingen bör dräpa en oskyldig; i själva kriget är det förbjudet. Ingen har auktoritet till att utfärda en fatwa [en dom i Islam, som av specialister i religiös rätt, faller in under ett bestämt område] i sådana saker. Ingen må uppträda som självmordsbombare. Det är inte tillåtet för någon att binda bomber på kroppen och störta sig in i människomängder. Helt oberoende av den religiösa hos ovan nämnt förbjuder religionen det. Under krig, tas inte mycket hänsyn, men det är inte tillåtet.
Islam ser krigen som en mänsklig verklighet; det betyder dock inte, att den godkänner det. I första hand är det ett giltigt försvarsmedel. Innanför Koranens principer, Fitna (oenighet), är sömn likasom döden, kan det i undantagsfall tillåtas; t. ex för att förhindra strid, som kan utlösa krig, olag, orättfärdigheter och tyranni. Då detta blev nedskrivet för första gången i mänsklighetens historia, gjordes viktiga inskränkningar och principer, som t. ex. följande: "Gudsfruktan bör aldrig försvinna från våran hjärtan. Glöm inte: utan den Guddomlige föring, förmår I intet. Minne på, till ständigt, att Islam är en fredlig och kärlekens religion. Profeten Muhammeds (må fred och välsignelser vara med honom) tapperhet, hjältemodighet och fromhet bör tjäna som förebild. Trampa inte ner de höstklara markerna och fruktträden. Präster i Guds hus, och var och en, som har bevittnat Gud, skall ha respekt för, och inte göra behörig något ombud. Dräp ingen civil, Behandla era kvinnor väl och ha omtanke om dem, ty de är era partners och engagerade hjälpare…
Försumma inte era fem dagliga böner. Ha fruktan för Gud, för döden kan träffa er till varje tid. Var alltid förbered på döden!”
Liknande befallningar blev sänt av nästan alla islamiska stadsledare till kommendanterna vid fronten. De skall ingå i den historiske erinran och minnas som förebilder.
Och detta blev inte sagt en gång, utan framhävdes om och om igen. Det, som vår lärare (Profeten Muhammad) sade, gengav Abu Bakr, och det, Abu Bakr sade, gengav Omar. Det, Omar sade, blev senare gentaget av Saladdin, Alparslan, Kilicarslan och Fatih [Mehmet Erövraren]. Då Konstantinopel, som genomlevde kaotiske tillstånd, blev till Istanbul, blev detta lagt på hjärtat.
Det vill säga, man gjorde inte grekiskan något, ej heller de fattige grekerna. Muslimerna gjorde heller inte något för att få andra lida. Fatih kallade Patriarken till sig och gav honom nyckeln till Patriarken. Därför gjorde man, efter erövringen av Istanbul, ett porträtt av Fatih färdigt och det blev utställt i Patriarkatet. Detta (patriarkatet) minns honom med stor respekt. I våra dagar blir Islam, som har tolererat så många olikartade tankar, enbart otillräckligt förstått – likasom så mycket därefter också.
Jag beklagar, att jag måste säga det, men i den islamiska världen har få imamer och omogna muslimer ingen andra medlare. Islam är en rättfärdig religion, som också bör levas riktigt. Det är felaktigt att knyta tankelösa ursäkter på Islams vägar. När det mål, man följer, är rättfärdig, då skall medlen till att nå det, också vara rättfärdiga. Sett utifrån detta perspektiv, kan ingen komma i Paradis, som har slagit ihjäl någon. Ingen muslim kan säga: "Jag vill slå ihjäl en människa och därefter komma tillbaka till Paradiset" Att acceptera Guds vilja gör man sig inte förtjänat till att slå ihjäl andra människor. Till en muslims viktigaste mål hör, för det första att acceptera Guds vilja och för det andra göra Guds Namn känt i universum.
Nuriye Ak man: Verkar deras logik således: Krig föres alltid på fronten. Då hittar man slagmark överallt. Godtar de denna situation som ett krig? Tror de därför, att en dag öppnar himmelen sig för dem?
Fethullah Gülen: Islams regler är entydigt definierade. Individer kan inte förklara någon krig. Inte heller någon grupp människor eller organisationer kan förklara krig; endast stater kan göra det. Ingen kan förklara någon krig, en president kan säga, att det rent av faktiskt är krig. Annars kan ett relativ krig uppstå: - var och en kan starta ett krig, ursäkta mig mitt språk, just då han omger sig med förbrytare.
Det finns människor med utpräglat stark vilja. Man kan lätt öppna en krigsfront utifrån deras meningsskillnader. Vem som helst kan säga: "Jag förklarar dem krig". Till exempel kan det handla om en människa, som är tolerant för kristna: "Han hjälper Kristendomen och sviker Islam. Vi förklarar honom krig, och han skall dö" och därpå erkänner han det som ett verkligt krig. Så enkelt är det dock inte. Så länge staten inte erkänner krig, kan heller ingen annan erkänna något krig. Den, som ändå gör det, förklarar inte krig i sann förstånd, för han handlar i strid med Islams anda. Reglerna för fred och krig har fasta konturer i Islam.
Nuriye Akman: Men om det således strider mot den islamiska andan, varför sker det så ändå i den islamiska världen?
Fethullah Gülen: Efter min mening existerar det ingen islamisk värld. Der finns städer, stater, där det bor muslimer. Och det finns några ställen, där det bor många muslimer. Man kan också tala om att vara kulturellt muslim. Det finns muslimer, som upprättar Islam på nytt efter sina egna föreställningar. Men huvudsaken är, att man tror på den rätta sätt och vis, och att denna tro blir genomföljd på rätt sätt. Man skall bekänna sig Islam.
Många stridigheter kan inte förlikas med ord ändå. Men om det var möjligt, hade man kunnat lösa allt problem med filosofernas högtärade ord. I den "islamiska världen" idag är det brist på religiöst och filosofiskt nytänkande. Det verkar som om detta område blivit härjat av en jordbävning. Med inställningen "jag är ganska säker muslim; men jag lever som det passar mig" kan man knappast tala om en religiös människa. Men en, som är sann muslim, sliter inte upp sig på så respektlöst liv.
Religion blev sänt till människor för att hålla upp en idealbild för dem, och ge deras liv ordning, och inte för att varje människa kan uppföra sig efter sitt eget värde.
I dag ser jag inte, att muslimerna betalar något bidrag till jämvikt, balans i världen. Jag ser inte, att våra dagars härskare erkänner denna brist. Den islamiska världen er tämligen oavklarad. Detta ser man på pilgrimsfärden. Man ser det i diskussioner, på konferenser och i parlamenten på televisionen. Först på senare tid har ett visst mål av klarläggande börjat göra sig märkt. Den bristen förekommer och syns i olika plattformar. Muslimerna kan inte lösa världens problem. Kanske kan det hända i framtiden.
Nuriye Akman: Du menar alltså, att begreppet "islamiska världen" inte längre borde användas?
Fethullah Gülen: En sådan värld existerar inte. Det, som existerar, är den individuella ”Islam”. Muslimer bor på olika ställen, utspridda ut över hela Jorden. Enslig, som lurar på varandra. Personligen ser jag inte någon lyckad existens för en islamisk värld. Så länge, som muslimer inte finns, som står i kontakt med andra muslimer och bygger en gemenskap, som löser gemensamma problem, uttolkar universum, läser det verkligen uppmärksam och betraktar det med Koranens hjälp, så länge inte olägenheter med framtiden, läggs planer för framtids projekt och finna plats till dem i framtiden - så länge talar jag inte om någon islamisk värld.
Därför finns inte en sådan islamisk värld, där alla gör vad man vill. Man kan endast säga att muslimer, har sin egen sanning i förhållande till Islam. Det skulle vara fel, att man utgår ifrån, att ett islamiskt koncept av sig själv skulle finna tillslutning.
Tidigare var det så, att bland betydande islamiska lärde fanns det en konsensus omkring ett bestämt ämne, när de förtolkade Koranen precis, och ytterligare efter prövade denna konsensus i praktisk. Men man kan väl tala om att det finns en kulturell muslim.
Kanske har det alltid varit så, och intill med att vid sådan till världens avslutning.
Så har det varit sedan det 5. århundrade efter Hijra. Det började med abbasiderna, eller med framkomsten av sejdukerna; och så först riktigt med erövringen av Istanbul. Det var en tid, som dokumenterade vad Gud ville med oss. I den följande tiden var dörren till nya förtolkningar stängd. Tankens horisont inskränker. Bredden i Islams själ blev begränsad. I den islamiska världen fann fler och fler samvetslösa människor ett hem.
Människor, som var stridslystna; människor, som inte kunde acceptera andra. Människor, som inte kunde öppna sig för sina medmänniskor. Denna trångsynthet upplevde man också i dervishernas loge. Det är verkligen sorgligt, att den kunde spåras även i medres'erna [de teologiske skolorna]. Hur som helst har allt detta behov för rättelse och en förnyelse genom människor.
- Skapad